Min Egen Gud

Jag läste i lokaltidningen i morse att en av mina gamla klasskompisar har prästvigts i helgen. Jag har väldigt svårt att förstå mig på hur man kan välja att bli präst och ägna hela sitt liv åt Gud & Co. Detta eftersom jag inte är religiös själv och har svårt att förstå hela den grejen. Jag tänkte på det. Det finns olika religioner, det vill säga olika sätt att se på livet och hur man ska leva det. Vad meningen med livet är skulle man kunna säga.

Jag har min syn på meningen med livet. Jag vill hinna med att uppleva allt det som är betydelsefullt för mig, samtidigt som jag vill vara en bra människa, utifrån mina förutsättningar. Kort och gott så. Min "religion" om man nu kan kalla det så är träning. Utan träningen skulle jag inte må så bra som jag gör, och jag skulle definitivt inte ha nått så många personliga mål. Det finns ett samband mellan att nå mål med träning, till exempel att slå sitt personliga rekord på 10 kilometer, och att nå mål i övriga livet. Dessutom finns det inget mer spiritual (hittar inget bra ord på svenska) än att springa mitt ute i skogen, fri från avgaser, stress och annat. Det är där jag mår som allra bäst och det är där jag kommer till insikt med väldigt mycket. Det är ute i skogen jag tar alla mina kloka beslut. Skogen är min kyrka och träningen är min bön. Vem är då min Gud? Jag själv, som styr mitt eget liv. Alla bra människor jag möter i livet är mina lärjungar.